Att uppnå den önskade smakligheten för djurfoder är inte alltid en enkel process. Vilka problem har tillverkarna att hantera?
Att använda tillsatser som en komponent i sällskapsdjursdieter kan tjäna olika syften. De säkerställer livslängd och säkerhet för fodret och bibehåller konsistensen och färgen på djurfoder efter en längre tids förvaring. En tillsats kan användas för att förhindra vattenaktivitet, förstöring och oxidation av känsliga ingredienser som kräver ytterligare skydd.
En annan användning av tillsatser är att öka smakligheten och smaken av kosten. Smaken är en viktig sensorisk egenskap för både hundar och katter, och kommer i slutändan att avgöra om fodret – oavsett hur välbalanserat och näringsrikt – konsumeras i sin helhet.
Reglerna och föreskrifterna
Inom EU ska tillsatser i sällskapsdjursfoder vara godkända enligt befintliga EU-förordningar och anges på produktetiketten. Regleringen är inte okomplicerad och enligt European Pet Food Industry Federation (FEDIAF) finns det ingen skyldighet att deklarera tillsatser, utan någon laglig maxgräns.
Dessutom behöver tillsatsens namn inte anges på etiketten, bara den funktionella gruppen den tillhör konserveringsmedel, antioxidanter, smakämnen eller färgämnen.
Förbättrar smaklighet
Djurfoderföretag investerar en avsevärd mängd tid, ansträngningar och resurser på att förbättra dietens smaklighet, särskilt vissa extruderade veterinärdieter där det finns ett behov av att avsevärt minska protein (kronisk njursjukdom, cystin eller purin urolithiasis) eller fett (kronisk pankreatit). Eller att formulera en diet med hydrolyserat protein, där tillsatsen av syntetiska aminosyror är nödvändig för att balansera sammansättningen.
Typer av välsmakande ingredienser
Smakförstärkare kan karakteriseras som syntetiska eller naturligt framställda ingredienser. Denna uppdelning är ibland otydlig, eftersom naturligt härledda ämnen kan extraheras på en betydande nivå av bearbetning som i slutändan kan påverka integriteten hos den extraherade ingrediensen.
Naturliga smakämnen som ofta läggs till husdjursfoder är extrakt från fisk, fågel och nötkött och organ, medan konstgjorda smaker vanligtvis utvecklas för att spegla naturliga. Naturliga smakämnen eller smakförstärkare som huvudsakligen används i extruderad eller våt sällskapsdjursfoder kallas "digests", enzymatiskt smälta proteiner som förstärker den köttiga smaken.
Andra ofta använda naturliga smakämnen är jäst, eteriska oljor, fetter, växtoljor, organiska syror, spraytorkad animalisk plasma, proteinhydrolysat, destillat eller någon produkt av rostning och uppvärmning.
Smakförstärkare som inte uppfyller kriterierna för naturliga smakämnen klassas som syntetiska smakämnen och faller under samma förordning. Även om många konstgjorda smakförstärkare anses vara säkra och allmänt använda, anses vissa vara kontroversiella.
Debatt om de negativa effekterna
Tillsatser i form av pyrofosfater, eller fosfatsalter, används ofta i kattmat för att öka smakligheten genom att intensifiera smaken av aminosyror. Vissa av dessa näringsämnen som katter tycker är särskilt välsmakande.
Från syntetiskt till naturligt
Trots att officiella myndigheter ger garantier om säkerhet är data för att backa upp påståendena begränsade. Därför skulle det vara klokt att arbeta för att ersätta syntetiska tillsatser, där det är möjligt, med mer naturliga, allmänt använda och lättillgängliga smakämnen.
